Ordenshuset fotograferat av Olof Holm 2007
Med utgångspunkt i romanerna Sandros resa och Maria moder får Anna Westbergs författarskap en fördjupad presentation av Dan-Ove Willman, Länsbiblioteket i Västerbotten. Musikinslag av gitarristen Eva Möller. Introduktion och högläsning: fd journalisten och kulturrådet Mika Larsson.
Anna Westberg – tonsättare i ord
”I den diktargeneration, som fick sitt genombrott
omkring 1980 hör Anna Westberg till de ledande med en Ahlin-inspirerad,
personligt mogen romankonst. På personliga erfarenheter byggde de två första
verken, Paradisets döttrar (1978) och
Gyllene röda äpplen (1979). Genombrottet
kom med Walters hus (1980).”
Så inleds bilden av Anna Westberg, författarinna och litteraturkritiker, i första utgåvan av Nationalencyklopedin. Walters hus gav henne SvD’s kulturpris och väckte stor uppmärksamhet. Tango (1997) blev hennes sista längre roman, innan hon efter många års hjältemodig kamp mot sjukdomar och smärta gick bort i förtid 2005. Då hade Anna återvänt till Sverige efter många år i Frankrike och Italien.
Det övergripande temat i Westbergs romaner är människans sociala arv. Det som gör att torftiga yttre miljöer smetar av sig på människornas inre liv.
Sällskapet Anna Westberg bildades för att bevara i vårt minne en sällsynt berättarbegåvning med alldeles egen, stundom magisk röst. Hon var en gestaltare, som byggde sina berättelser som musikaliska verk. Hon var något så ovanligt som en tonsättare i ord.
http://annawestbergsallskapet.wordpress.com
Ester Ringnér-Lundgren var B. Wahlströms grand old lady, deras största svenska författare. Lottaböckernas Merri Vik.
Medverkande: Lotta Malmstedt, Marianne Ringnér, Lisa Swedén m.fl.
Ester Ringnér-Lundgren (1907-93) skrev sagor, barnböcker och ungdomsböcker. Mer än 140 böcker fick hon utgivna under sin livstid. Hon föddes 1907 i Norrköping och avled 1993. Kanske är Ester Ringnér-Lundgren mest känd för serien om Lotta skriven under pseudonymen Merri Vik. Andra minns böckerna om trollen Kvirre och Hoppsan eller böckerna om Trulsa som användes i svenskundervisning.
Hennes far Birger Ringnér var sjökapten och hav och sjöfart återkommer i hennes böcker. Ester utbildade sig till småskollärarinna i Malmköping. En saga publiceras i tidningen Svenska Dagbladet 1927. Under åren publiceras fler sagor i bl.a. Folkskolans Barntidning och sagosamlingen Bland Tomtar och troll. 1931 gifter hon sig med läraren Kurt Lundgren. Hon debuterade 1951 med "Kvirre och Hoppsan", en sagobok om två små troll, som följdes av ytterligare 20 böcker om Kvirre och Hoppsan. Böckerna om Lotta kom ut 1958 - 1991 och slutade på 47 titlar.
Böckerna om Lotta handlar om Marie-Sofie Charlotta Månsson. Charlotta var ett tillnamn som dök upp senare och fanns alltså inte i den första upplagan av boken Det är Lotta förstås!, som kom ut 1958 och är den första boken i en serie om 47 titlar.
Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren år 2005 i Katrineholm, och har sitt säte i Norrköping. Föreningen är en ideell förening, politiskt och religiöst obunden och har hela Esters författarskap som tema.
Inte bara vanvördiga
visor –Ett program som även visar andra sidor av Ruben Nilsons konstnärliga
förmåga, som målare, tecknare och skicklig plåtslagare.
Medverkande: Gunvor Pontén, Lasse Zackrisson, Jenny Åkerman,
Ruben Nilson (1893-1971) arbetade ursprungligen som plåtslagare i Stockholm. Han debuterade som konstnär med en utställning 1929. Han fortsatte sitt arbete som plåtslagare fram till debuten av vissamlingen Vanvördiga visor 1935, han gav senare ut ytterliggare två samlingar illustrerade av honom själv, Vår vackra värld 1937 och Balladen om Eken 1947. Han tilldelades Ferlinpriset 1963.
Ruben Nilson Sällskapet bildades den 7 februari 1982 på initiativ av Fred Åkerström som blev sällskapets förste ordförande. Efter Freds död år 1985 valdes Margareta Kjellberg till ordförande. Från 2006 representeras ordförandeskapet av Lars-Åke Andersson.
För medlemskap hänvisas till sällskapets hemsida www.ruben-nilson.se
Ediths brev
32
år efter Edith Södergrans död utkom boken Ediths brev. En samling brev skrivna
av den finlandssvenska modernismens portalfigur – till författaren, kritikern,
samhällsdebattören och sedermera vännen Hagar Olsson, med kommentarer av den
senare. Det första brevet är daterat år 1919 och det sista 1923, genom breven
följer vi Edith från debuten till hennes förtidiga död.
Birgitta Ulfsson och
Alma Pöysti gestaltar författarinnorna, läser ett urval gjort för Finlands
Rundradio år 2009, i regi av Caterina Stenius.
Men
det var ju jag som hade hittat Edith
Ett kåseri av och med dramatikern
I programmen medverkar: Birgitta Ulfsson, Alma Pöysti och Magnus Nilsson.
Edith Södergran, (1892–1923), var banbrytande inom den lyriska
modernismen i Norden. Hon debuterade med Dikter 1916 och var starkt
påverkad av framför allt tysk expressionism. Hon föddes i S:t Petersburg, gick
där i tysk skola och tillbringade mer eller mindre hela sitt vuxna liv i
Raivola på Karelska näset. Eftersom hon led av lungtuberkulos tillbringade hon
flera år på sanatorium i Nummela i Finland och i Arosa och Davos i Schweiz.
Hennes produktion är inte särskilt stor, bara fyra diktsamlingar och en
aforismsamling utkom under hennes livstid. En diktsamling utkom postumt. Hennes
dikter har översatts till åtminstone 30 olika språk.
http://nimikot.nettisivut.fi/jasenseurat/edith_sodergran-sallskapet_rf/
Nybyggarnas förste
krönikör i lappmarken
Medverkande: Lars Åke Holmgren, sekreterare i
Sällskapet, visar bilder och berättar om Bernhard Nordhs författarskap.
Bernhard Nordh (1900-72) Med Bernhard Nordhs böcker träder södra Lapplands nybyggare in i litteraturen. Deras utsatta och mödosamma livsform ges en skildring med betoning på hjältemod och umbäranden. Böckerna utkom i mycket stora upplagor. Bernhard Nordh var av statarsläkt från trakten av Tierp i Uppland. Han rörde sig i ungdomen över stora områden i Sverige sökande efter arbete. Han var politiskt radikal och stod syndikalisterna nära. Till yrken han prövat hör rallare, skogsarbetare, gjutare och torvarbetare. Sin första novell sålde Nordh till veckopressen 1926. Sina vandringsår har författaren skildrat i de självbiografiska böckerna Kämpa mot ödet (1949) och I min gröna ungdom (1951). Sommaren 1936 anlände Bernhard Nordh till Marsliden och fick god kontakt med innevånarna i byn. På underlag av deras berättelser och dåtida utsyningsdokument skrev han romanerna I Marsfjällets skugga (1937) och Fjällfolk (1938), som beskriver fjällbyns tillblivelse och första uppodling under det sena 1800-talet. På dessa böcker grundades Bernhard Nordhs folkliga berömmelse och popularitet. Han beskriver möten mellan samer och nybyggare ovanför odlingsgränsen och betonar gärna inslag av spänning i handlingen. Sammanlagt har Bernhard Nordh utgivit tjugoåtta böcker.
Bernhard Nordh-sällskapet, kontakt: www.bernhardnordh.nu