Parnass Arkiv

Åter Parnass Administration Annonsera
i Parnass		 Prenumerera på Parnass Köp
Parnass
 Parnass
Arkiv
 Parnass
Debatt
Denna sida  uppdaterad
    11-12-16
Vi har fått förfrågningar från många läsare om äldre nummer av Parnass. De flesta har vi fortfarande kvar i lager. För enstaka exemplar tar vi 55 kr/st + porto. (Vid flera ex pris efter överenskommelse)
P/T betyder att numret finns både som pappers- och taltidning - ange vilket du vill ha!
Du kan skicka din beställning per e-post till: red@dels.nu
Eller per brev till: Parnass, c/o Catharina Söderbergh, Lädersättravägen 15, 176 70 Järfälla.
        
2011:
1 Konsten att bli gammal (P/T)
2 Fröding  och Fredrikorna (P/T)
3 Översättningens svåra konst (P/T)
4 Klassiker med makt att förändra (P/T)
2010:
1 Invandrarförfattare (P/T)
2 Skåne som litterärt landskap (P/T)
3 Vi träffas i Göteborg (P/T)
4 Ekelöf och det persiska (P/T)
 2009:
1 Nordiska möten (P/T)
2 Ibsen och Strindberg (P/T)
3 De skrev för livet! Moa och de kvinnliga arbetarförfattarna (P/T)
4 Trubadurer (P/T)

 2008:
1 Kvinnliga författare på resa (P/T)
2 Sven Delblanc och det persiska (P/T)
3 Klassiker på teater, film och TV (P/T)
4 Olof von Dalin 300 år (P/T)
  

 

2007:
1 Carl von Linné (P/T)
2 Havet (P/T)
3 Ungdomar (P/T)
4 Alla tiders Pippi Långstrump (P/T)

2006:
1 Norrbotten
2 Selma Lagerlöf
3 Hjalmar Söderberg (P/T)
4 Sven Delblanc (P/T)

2005:
1 De unga och psykoanalysen
2 Alf Henrikson
3 Helga Henschen/Elsa Grive
4 Olof Högberg

2004:
1 Harry Martinson (slut)
2 Maria Wine/Johan Ludvig Runeberg       
3 Värmland (slut)
4 James Joyce

2003:
1 John Cowper Powys
2 Den heliga Birgitta
3 Carl Michael Bellman (slut)         4 Wendela Hebbe

2002:
1 Fakiren (Axel Wallengren)        
2 Agnes von Krusenstjerna        
3 Ludvig Nordström
4 Hjalmar Gullberg (slut)

2001:
1 Marcel Proust
2 Sonja Åkesson
3 Martin Koch/Ivar  Lo-Johansson        
4 Carl Jonas Love Almqvist (slut)

2000:
1 Emilie Flygare-Carlén
2 Hänryckning
3 Fredrika Bremer
4 Verner von Heidenstam

1999:
1 August Strindberg (slut)         
2 Nils Ferlin (slut)
3 Stig Dagerman (slut)
4 Nittital

1998:
1 Pär Lagerkvist
2 Tora Dahl/Knut Jaensson
3 Dan Andersson (slut)
4/5 Gustaf Fröding (slut)
6 Vitterhetssamfundet

1997:
1 Artur Lundkvist
2 Moa Martinson
3 Gunnar Ekelöf
4/5 Evert Taube (slut)        
6 Ellen Key (slut)

1996:
1 Vilhelm Moberg (slut)
2 Eyvind Johnson (slut)         3 Anna Maria Lenngren        4/5 Romantiska Förbundet        
6 Frans G. Bengtsson
  1995:
1 August Strindberg/Albert Engström (slut)  
2 Edith Södergran
3/4 Hjalmar Bergman/Fredrika Bremer
5 Viktor Rydberg
6 Fritiof Nilsson Piraten

1994:
1 Hjalmar Söderberg (slut)
2 Elin Wägner 
3 Harry Martinson (slut)
4 Emanuel Swedenborg (slut)
5 Selma Lagerlöf (slut)

1993:
1  Erik Johan Stagnelius
2  Karin Boye
3  Erik Axel Karlfeldt (slut)

Nr 4 2011 har som tema
"Klassiker med makt att förändra"


Gert Gustavssons artikel "Författargravar i Uppsala"
 - läs hela artikeln här»

Intervju med Dorotea Bromberg»
Klassiker med makt att förändra
Det fanns en tid då kungen och kyrkan tävlade om makten i Sverige och då en lekare, diktare kunde få otäcka straff bara för sin yrkesutövnings skull. Ord kan utmana överheten. Berättelser kan vara farliga. De modiga som vågar sätta sig upp mot etablissemanget har alltid levt farligt och får ofta en speciell plats i våra hjärtan. Två moderna män som utmanade makten under Karl XIV Johans stränga tid var CJL Almqvist  och Lars Johan Hierta. Båda använde de sig av ordets makt för att ruska om i samhället, och inte gick det an, inte!
Karin Boye vågade utmana med romanen Kallocain mitt under andra världskriget och när Leif Pagrotsky läste in den 67 år senare rasade debatten om övervakningssamhället. Klassiker har makt att förändra också idag.
Göran Bäckstrand ryter till om skolbiblioteken och utmanar de litterära sällskapen att göra en insats, så inte klassikerna tappas bort i skolan. Gunnel Furuland tar upp det väsentliga i att våra klassiker finns tillgängliga på bibliotek som är välsorterade och där det finns kunnig personal.
Dorotea Bromberg uppmanar oss att inte läsa ut en dålig eller tråkig bok - det finns så många goda berättelser som väntar oss!

Catharina Söderbergh: "Litteraturens makt" - läs hela artikeln här»
Malin Grände intervjuar konstnären John Stenborg:
Ett konstverk till litteraturpristagaren


Nr 3 2011 har som tema
"Översättningens svåra konst"



Ann-Marie Vinde: Om Edith
Södergran i översättning
Läs hela artikeln»

Översättningar är färskvara!
Det nya numret av Parnass handlar om en viktig fråga för alla klassiker, nämligen: översättningar. Översättningar är en färskvara. Göran O Erikssons översättning av Romeo och Julia har trettio år på nacken och behöver snart ersättas av en ny. Det är också hög tid att göra nya översättningar av många av våra klassiker om de fortfarande ska vara läsvärda utomlands.  Förr var det inte lika noga med översättningarna, påpekar bokförläggare Eva Bonnier. Man tog bort partier om det blev för långt eller för känsligt. Så därför tycker hon att det nu är roligt att ge ut Jane Austen på nytt. Säkert kommer nya översättningar att verka för en ny renässans både för utländska klassiker i Sverige och för svenska författare internationellt.

Men att det är nästan omöjligt ibland att hitta rätt ord och formuleringar kan Björn Larsson intyga som bl.a. översatt Harry Martinsons Aniara till franska. Då och då händer det också att översättningen är bättre än originalet. Frågan är t.ex. om Gabriela Mistral skulle fått Nobelpriset i litteratur 1945 utan Hjalmar Gullbergs lysande tolkningar.

På Bokmässan i Göteborg 22 – 25 september fortsätter vi att diskutera vikten av att satsa på bra, aktuella översättningar av våra klassiker. I Parnass höstnummer presenteras också en lång rad andra litterära begivenheter de närmaste månaderna: Litterära matinéer på Skansen, Sällskapsliv till sjöss, en rad arrangemang kring August Strindberg och Per Anders Fogelström på Stadsbiblioteket i Stockholm. Parnass kalendarium är vidare späckat med litterära evenemang runtom i Sverige!

Nr 2 2011 har som tema
"Fröding och Fredrikorna"



Besök fyra författarhem och du är med i vår utlottning av en års- prenumeration 2012!
Läs mer»








 Fröding och Fredrikorna
Det kan tyckas som om Gustaf Fröding och de båda Fredrikorna (Bremer och Runeberg) inte hade så mycket gemensamt. Men de är alla tre föregångare, som talar direkt till oss. Redan under sin livstid var Fröding djupt uppskattad. Det gick 200 000 människor i hans begravningståg. Fortfarande berör hans dikter både vuxna och unga människor djupt och Sven Wollters tolkning av den åldrade diktaren är genialisk. Just nu pågår ett dubbeljubileum: Förra åreta var det 150 år sedan Fröding föddes och i år är det 100 år sedan han dog och det har högtidlighållits runtom i landet. Medlemmar ur Fröding-
sällskapet har genomfört operation "Atackpoesi" på ett 40-tal ställen och Stockholms bibliotek hade Fröding som tema tidigare i april. Synd att Fröding själv inte fick uppleva all uppskattning som nu kommer honom till del! Men som han själv sade i en fiktiv intervju med Frödingsällskapets ordförande Kjell Fredriksson:
"Ta diktarna och deras diktning på allvar, medan de lever och strunta i statyer, när de är döda!"
Fredrika Bremer och Fredrika Runeberg möttes aldrig. Men så fick Gunnel Stenqvist, ordförande i Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier, en lysande idé och förde ihop dem i pjäsen 2 x Fredrika som nu spelas runtom i Sverige. De båda Fredrikorna levde helt olika liv: Fredrika Bremer var ensamstående och gjorde långa utlandsresor, Fredrika Runeberg å sin sida hade en stor famil och en krävande make - Johan Ludvig. Fredrika Runeberg var en flitig brevskriverska men skriva fick hon göra tidiga morgnar. Hon författade också ett par romaner där starka självständiga kvinnor är huvudpersoner. Maria Sveland, författare till Bitterfittan, kommenterar Fredrikornas liv och författarskap så här:
- När jag ser tillbaka på litteraturhistorien kan jag tycka att det är helt otroligt att en enda bok blev skriven av kvinnor förr i världen och fortfarande är det så att kvinnor skriver på helt andra villkor än män.
I sommar är Fredrika Bremers hem på Årsta slott och många andra författarhem öppna. Några av dem presenteras i detta nummer under "Öppna dörrar". De är väl värda "en omväg".

Nr 1 2011 har som tema
"Konsten att bli gammal"


Läs här»
Aksel Sandemoses recension av
En flykting korsar sitt spår
Av Jonathan Howard

 Möt våren med Elsie Johansson och Ivar Lo!
Ja, vårkänslor får vi alla, både unga och äldre. Men äldre skall helst hålla tyst om sina. Länge var det ”konsten att avstå” som gällde. I sin doktorsavhandling med samma
titel analyserar Pär Alexandersson hur åldrandet har framställts i den västeuropeiska litteraturen från Cicero till Fredrika Bremer.
   Tidigare var det, inte oväntat, mäns åldrande som skildrades. I två av de senaste årens mest uppmärksammade skönlitterära böcker och författare, Min ensamma kropp av Elsie Johansson och Spill av Sigrid Combüchen, är det två äldre kvinnor som framträder och berättar om hur de ser på sitt liv och sin sexualitet.
   Ivar Lo Johansson uppmärksammade tidigt de gamlas svåra situation. 1949 satte hans reportageserie i tidningen Vi och i radion igång en lavin som slutade med att åldringsvården i grund moderniserades. Som ung litteraturvetare fick Margareta Wersäll tillgång till hans material. För sin doktorsavhandling Fattighusliv i ensamhetsslott har hon nu fått Ivar Lo-Johanssons personliga pris.
   Det är alltid spännande att upptäcka hur författare inspireras av andra författare. Ett mindre känt men synnerligen intressant exempel är när Sven Delblanc i sin
roman Kastrater tar upp tråden från Karen Blixens berättelse Babettes gästabud.

Nr 4 2010 har som tema
"Gunnar Ekelöf"




Att minnas Gunnar Ekelöf 
I september 2010 företog närmare 40-talet medlemmar i Gunnar Ekelöf-sällskapet en resa i författarens fotspår till Turkiet. I Parnass skildras några av höjdpunkterna från resan men speglar också vardagsarbetet: bevarandet av Ekelöf-rummet i Sigtuna, samlandet av fakta om Ekelöf, nya perspektiv på hans författarskap, liv och släktbakgrund. Temadelen avslutas med en artikel om en dråplig episod, då Gunnar Ekelöf tillsammansmed konstnären Otto Carlsund ”köpte” en Picassomålning.

   I den litterära salongen tar oss Marianne Enge Swartz till några norska författarhem medan hennes man Per Olof Swartz för oss till Guadeloupe i Västindien där det finns ett museum över den franske poeten och nobelpristagaren Saint-John Perse. Tommy Gustavsson recenserar en ny essäsamling om Gustaf Hellström.

Nr 3 2010 har som tema
"Vi träffas i Göteborg"





Vi träffas i Göteborg! 
En stor del av detta nummer av Parnass ägnar vi åt Göteborg och västsvenska författare. Lars Lönnroth är vår sakkunnige guide och han menar att Västkustborna inte som exempelvis skåningarna är präglade av en gemensam dialekt eller historia. Kultur-
traditioner och språk är nämligen helt olikartade i det danska Halland, det norska Bohuslän och Svearikets vagga i Västergötland. Men närheten till havet och sjömanslivet förenar dem.
   I den litterära salongen finns ett par spännande artiklar: Nils-Eric Sandberg, gammal ledarskribent på Dagens Nyheter har närstuderat två andra gamla DN-medarbetare, nämligen Jolo och Gustaf Hellström och reflekterat över deras roller som författare respektive journalist: Hur nära -  eller fjärran -  ligger de här rollerna? Kan någon behärska båda - och skriver då han/hon på samma sätt? Nils-Eric Sandberg svarar ja på första frågan och nej på andra efter att ha studerat Gustaf Hellström och Jolo.
   Björn Larsson, årets mottagare av Sjösalapriset, har i sin tur efterforskat vilka som är våra nationalskalder och kommit fram till att det finns en lång rad. Förutom Evert Taube och Bellman samt flera av våra andra klassiker även Ulf Lundell och Thore Skogman med flera.


Nr 2 2010 har som tema
"Skåne som litterärt landskap" 





Skåne som litterärt landskap
Som litterärt landskap är Skåne oändligt stort och mångfascetterat, vilket vi försöker spegla i detta nummer av Parnass. Med rätta har landskapet också fått en egen litteraturhistoria. En främling ser framför sig ett böljande slättlandskap med pilevallar och evig sommar. Men den bilden revideras snabbt, när man läser skånska författare. En av dem har skrivit att i Skåne kan man hitta alla landskapstyper - från slättland till karga skogstrakter.
Men för nutida läsare känns skildringarna ofta idylliska, vare sig det är Fritiof Nilson Piraten, Frans G Bengtsson, Anders Österling eller Hjalmar Gullberg som hållit i pennan. Ett undantag är Victoria Benedictsson som skildrar instängdheten i en skånsk småstad.

Det är framförallt två städer som framstår som litterära centralorter - Lund och Kristianstad. Flera av författarna har vuxit upp eller gått i skola i Kristianstad och många av dem studerade i Lund. Men författare som är födda och uppvuxna i Skåne har inte ensamrätt på det skånska landskapet. Även Carl von Linné, August Strindberg och Selma Lagerlöf, för att nämna några betydande författare, har beskrivit Skåne i viktiga verk.


Nr 1 2010 har som tema "Invandrarförfattare och
svenska klassiker"





Fröken Julie blev Theodor Kallifatides´ språngbräda till svenska språket.
Unga Nelly Sachs brevväxling med en åldrad Selma Lagerlöf och Theodor Kallifatides´ första trevande konversation på svenska med hjälp av Strindbergs Fröken Julie
...Ja, det var det som gav idén till detta nummers tema: Invandrarförfattare och svenska klassiker samt deras betydelse för varandra.
Det visar sig dock att både "invandrarförfattare" och "svenska klassiker" inte låter sig definieras så lätt. Ingen av de författare som vi har intervjuat vill kalla sig för "invandrarförfattare". Men under det senaste årtiondet har litteratur skrivna av invandrare i första eller andra generationen fått ett brett genomslag med just Theodor Kallifatides. Andra är Susanna Alakoski, Jonas Hassen Khemiri och Marjaneh Bakhtiari.
Svenska författare som August Strindberg, Selma Lagerlöf, Gunnar Ekelöf och Moa Martinson har haft stor betydelse för dem. Den kinesiske poeten Li Li slår till och med följe med flera av dem i några av sina dikter.
Det intellektuella utbytet mellan författare med utländsk härkomst och svenska författare är ömsesidigt. Nellly Sachs hade täta kontakter med sina samtida svenska författarkolleger och översatte flera av dem till tyska. Likadant är det idag. Tack vare Rizgar Shekani finns Ekelöfs dikter på kurdiska och Li Li har översatt Tomas Tranströmer till kinesiska, för att ta några aktuella exempel.

Nr 4 2009 har som tema
"Trubadurer"





Trubadurerna gör kulturen levande!
Trubadurer är temat för årets fjärde nummer av Parnass. Det var på 1100-talet i Provence som trubadurerna först framträdde. På några år gav de kärleken ett språk, ett språk som lever än idag i visor, schlagertexter och kärleksbrev.
Sverige vårdar vissångar- och trubadurtraditionerna, som framför allt inspirerats av Carl Michael Bellman. I hans efterföljd har visförfattare som Evert Taube, Birger Sjöberg och Cornelis Vreeswijk arbetat. Taube anknöt också gärna till medeltida svenska och provensalska visor. Arvet från Provence går som en röd tråd genom århundradena fram till våra dagar: I detta nummer av Parnass serveras många smakprov! 

I den litterära salongen porträtteras några kvinnliga författare, Alfhild Agrell och Rut Berggren, som är sorgligt bortglömda idag. 
Selma Lagerlöf och August Strindberg får sina hem granskade ur genusperspektiv. I år är det 200 år sedan Darwin föddes och 150 år sedan han publicerade sitt revolutionerande verk On the Origin of Species. Därför känns det viktigt att presentera honom närmare just nu.

Nr 3 2009  har som tema
"De kvinnliga arbetarförfattarna" 
De skrev för livet!
Moa och de kvinnliga arbetarförfattarna
I Parnass har vi tidigare ägnat flera temanummer åt manliga arbetarförfattare. Medan de kvinnliga har lyst med sin frånvaro – frånsett Moa Martinson. Hur kommer det sig? De manliga författarna har varit föregångare har vi då fått höra.
När vi började leta så hittade vi dock många kvinnor som föregått sina manliga kollegor. Wendela Hebbe, Maria Sandel, Maj Hirdman och Moa som tidigare nämnts. Men de hade en annan röst än sina manliga kollegor. De skrev om kvinnornas ofta tunga dubbelarbete, om vardagslivet. Genom deras verk får vi en annan bild av arbetarnas historia. Den som slet värst var nog Sigge Stark, som tvingades producerade romaner på löpande band för att överleva.
Precis som sina manliga kollegor hade de kvinnliga författarna drömmar: men inte om att bli berömda utan att få en egen vrå och tid att skriva.
Kvinnornas avstånd blir aldrig heller så stort som hos de manliga kollegorna. Långt in i sina författarverksamma liv har de kvar rötterna i vardagsslitets värld, bor fattigt, sköter hushåll, vårdar barn eller gamla, påpekar Eva Adolfsson och Tilda Maria Forselius.

Nr 2 2009 har som tema
"Ibsen och Strindberg"

Giganternas kamp tar aldrig slut
Vem är bäst? Ibsen eller Strindberg? I nr 2 2009 av Parnass försöker vi att utreda den frågan.
Svaret beror nämligen på var Du bor… En norrman skulle aldrig säga August Strindberg. En svensk skulle aldrig erkänna att Henrik Ibsen nog fortfarande är större. I alla fall på kontinenten…
Hur som helst – stora i världen är båda fortfarande. Och så levande. Trots att norsken dog 1906 och svensken sex år senare. Det sägs att de båda glodde snett på varandra under den tid de var konkurrenter om världens teaterscener. Att de ständigt fanns som röda skynken, eller svarta fanor, framför varandras blickar. Henrik Ibsens kunde ljunga när han tänkte på den inskränkta norska borgerligheten. Likaså August Strindbergs när han kände sig satt på undantag av den svenska Parnassens inskränkta intelligens-
snobbar. Henrik Ibsen var inte hämndgirig. Det var däremot August Strindberg. En viss fiendeskap mellan de båda finns dokumenterad, men samtidigt beundrade de tveklöst varandra och tog intryck av varandras arbeten.
Ibsen höll sig till dramatiken och lät samhällsdebatten vara. Hans protest mot etablissemanget bestod i att flytta från Norge och vara borta i trettio år. Strindberg la sig i så mycket mer och ville revolutionera allt och alla. Han flyttade också till utlandet för perspektivets och arbetsrons skull.
Henrik Ibsen var August Strindbergs lärofader som dramatiker. Åren som regissör – teaterdirektör hade lärt Ibsen hur man bygger en pjäs och skriver en dialog. Dessutom – Henrik Ibsen slog igenom som pjäsförfattare i Sverige. Stockholms teatrar slogs om hans pjäser. Här fick han ordnar och hyllades av studenter i Uppsala på sin 50-årsdag. Henrik Ibsen och August Strindberg satte problem under debatt.
– Det är synd om människorna… Sa August Strindberg.
– Tar ni livslögnen från en genomsnittsmänniska tar ni också ifrån honom lyckan… Sa Henrik Ibsen

Nr 1 2009 har som tema
"Nordiska möten"





De nordiska författarna har mycket gemensamt
Vi i Norden har mycket gemensamt. Fram till 1000-talet talades samma språk i Sverige, Danmark, Norge, Färöarna och Island. Vår historia är också i långa stycken gemensam. Detta märks även hos författarna i Norden, som ständigt hämtat inspiration från varandra. Nordiska möten har vi därför valt som tema för Parnass nr 1 2009.
Flera frågor som berör våra klassiker är idag synnerligen aktuella och viktiga att ta upp: Hur ser t ex kulturstödet ut? Där skiljer sig de olika nordiska länderna åt. Precis som för många andra kulturtidskrifter hänger den fortsatta utgivningen av Parnass mycket på att vi varje år får ett större ekonomiskt bidrag från Kulturrådet. Litterära kanon för skolan är en annan kulturfråga som just nu diskuteras i flera av de nordiska länderna. Göran Bäckstrand tar vidare upp problemet med att få nordiska klassiker översatta till världsspråken men också till andra nordiska språk och hur beroende är vi klassiker-
diggare av litteraturforskarna och viceversa? De flesta litterära sällskap anser att forskningsanknytningen är viktig. Men vilken nytta har vanliga läsintresserade av detta?
Slutligen får vi i årets första nummer av Parnass följa med Per-Olof Swartz och Marianne Enge Swartz på ännu ett besök i en känd författares bostad, nämligen Edgar Allan Poes hem i Bronx.

Nr 4 2008 har som tema
"Olof von Dalin 300 år"











Olof von Dalin - framstegsman och kämpe för nya idéer.
I år skulle Olof von Dalin ha fyllt 300 år. Prästsonen från Halland gav, genom sina tidningsartiklar och böcker, "svenskarna svenska språket åter". Dalin skrev lättläst och enkelt. Han slog hål på myter i den svenska historien och roade på sitt raljanta och oefterhärmliga sätt det svenska hovet.
Men - bakom det lätta handlaget i både Then Swänska Argus, Sagan om Hästen, pamfletter, tillfällighetsdikt och alla andra typer av skriverier låg allvar, insikt, intelligens och djup bildning.
Säkert hade Gustav III påverkats av sin gamla lärare Dalin när han inrättade en svensk dramatisk teater där svenska var huvudspråket. Kungen själv skrev både operalibretton och pjäser på svenska språket.
I det här numret drar Olof von Dalinsällskapet, med Lundadocenten Ingemar Carlsson i spetsen, ett tungt lass. Sällskapet har sedan 1995 föredömligt ägnat sig åt att göra Olof von Dalin levande igen.
Hittills har sällskapet gett ut fyra böcker om och av Olof von Dalin. I år Sagan om Hästen i både faksimil av originalet och i en "översättning" till modern svenska. Vitterhetsakademien kommer också attt ge ut Olof von Dalins verk. Först ut är Dramatik.
I den litterära salongen skriver Bengt Söderhäll om när en rörd Jean-Marie Gustave Le Clézio tog emot Stig Dagermanpriset. Eva Jonsson har sett den kritikerrosade pjäsen Kärleksköparen - Fröding naked och Marianne Enge Swartz skriver om årets klassikertema - Jubileum.

Nr 3 2008 har som tema
 "Klassiker på teater, film och TV"

– Har Du läst boken? – Nej, men jag har sett filmen!
Redan 1912 premiärvisades två av August Strindbergs pjäser Fröken Julie och Fadren på bio i Stockholm. Victor Sjöströms filmatisering av Selma Lagerlöfs Körkarlen är också berömd.
Både August Strindberg och Selma Lagerlöf var fascinerade av ny teknik. Som alla författare ville de nå ut med sina verk till så många som möjligt. Likadant var det med en lång rad andra kända svenska författare som Vilhelm Moberg, Elin Wägner, Birger Sjöberg, Hjalmar Bergman och Sven Delblanc. I nr 3 2008 av Parnass finns en rad artiklar om hur deras mest kända verk transformeras till film och vad det kom att betyda för deras författarskap.
I mitten av 1950-talet kom TV och klassikerna kunde serveras rakt in i vardagsrummet. August Strindberg var 1955 först ut med Leka med elden. Strindberg passade lika bra i den lilla TV-rutan som på teatern. Den ena TV-serien efter den andra har också fått svenska folket att sitta som klistrade vid TV-apparaterna: Hemsöborna, Raskens, God natt jord, Röda rummet, Hedebyborna, Charlotte Löwenskiöld, Gösta Berlings saga, Chefen fru Ingeborg, Markurells i Wadköping och många, många fler. TV-serierna har också lockat många att köpa böckerna.
I den litterära salongen skriver Anders Sjögren om ordstriden mellan Bernard Nordh och Olof Lagercrantz i samband med det finska krigsslutet. Marianne Enge Swartz har läst om en av sin ungdoms mest älskade böcker Anne på Grönkulla och Ingrid Nettervik berättar om en dag på Korpamoen med Vilhelm Moberg.

                                                                                                              till sidans topp

Nr 2 2008 har som tema
 "Sven Delblanc och det persiska"












Vi möter Sven Delblanc i många skilda uppenbarelseformer och ser bredden och rikedomen i hans författarskap. Delblanc hade kluvna känslor inför den mänskliga tillvaro som han upplevde som ond, grym och kaotisk. Hans känslighet och maktlösa förtvivlan fick honom att längta till den frid som han upplevt i mystisk extas. Hans starka ansvarskänsla drev honom att bekämpa ondskan, analysera samhället och attackera makten. Denna spänning mellan den sårbare "gnostikern" och den stridbare "upplysningsmannen" blir synlig i numrets två första artiklar. I en av dessa skriver Bo Utas om Sven Delblanc och det persiska. I den andra möter vi dramatikern Delblanc. Båda texterna tar upp hans intresse för den orientaliska mattkonsten. Om den folklige realisten Delblanc har det skrivits mycket, betydligt mindre om den lärde, vetenskaps- mannen och den modernistiske diktaren. Kurt Johannesson lyfter fram den senare, den Delblanc som skrev en lysande avhandling om Gustav III och fann syskonsjälar i Joyce, Rilke, Eliot och Ekelöf. Sven Delblanc var i mycket en religiös personlighet, trots att han inte kunde förena sin "livstro" med någon gud, kyrka eller religion. Sina mystiska erfarenheter uttrycker han med ord som betonar upplevelsen av något heligt. Helene Blomqvist visar att Delblanc brukar religiöst laddade begrepp när han gestaltar hur människor kan beröra varandra i sin vardag. I "mellanböckerna" Åsnebrygga och Trampa vatten ger Sven Delblanc utlopp åt många av sina kluvenheter, men framför allt kommer den medvetne tidskritikern till tals. Det visar Crister Enander i sin essä. Om hur starkt Delblancs texter kan engagera och beröra vittnar Torbjörn Säfve, Nikanor Teratologen och Stefan Berger. Sven Delblancs mångsidighet blir på många sätt belyst i detta nummer. Till allt annat var han också tecknare.
                                                                                                         till sidans topp
Nr 1 2008 har som tema "Kvinnliga författare på resa"
 
 "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd" skriver Karin Boye i dikten "I rörelse". Det skulle kunna stå som överskrift till nr 1/08 av Parnass, som handlar om kvinnliga författare på resa.
Först ut i raden av kvinnliga resenärer är den heliga Birgitta som redan i mitten av 1300-talet gjorde vidsträckta resor i Europa. Andra kvinnliga författare som var mycket på resande fot var Fredrika Bremer och Selma Lagerlöf. För Ellen Key hade resorna i Europa stor betydelse för hennes författarskap. Bangs rapporter från spanska inbördeskriget skakade de svenska läsarna. För Karin Boye och Helga Henschen var resandet en flykt undan en alltför komplicerad livssituation hemmavid. Heidi von Born skriver slutligen om en fantastisk rundresa i USA. Sonja Åkesson gjorde i sin tur inte så många yttre resor men desto fler inre.



Nr 4 2007 har  som tema
"Alla tiders Pippi Långstrump"

 

Vi firar Astrid Lindgren
Under hela 2007 har Astrid Lindgren firats med dunder och brak.
Nu gör även Parnass detta med ett färgstarkt nummer om Pippi Långstrump.
Författare som Vivi Edström, Lennart Hellsing, Ulla Lundqvist och
Margareta Strömstedt ger sin personliga bild av Pippi och Astrid
Lindgren. I numret påvisas också häpnadsväckande paralleller mellan
Friedrich Nietzsche och Pippi Långstrump.

Temaredaktör är Inger Marie Opperud som följde Astrid Lindgren
nära under 1960- och 70-talen.


Nr 3 2007 har som tema
"Ungdomar"
Vad gör vi för att stimulera dagens unga att läsa klassikerna?
Har våra klassiker drunknat i mediebruset? De litterära sällskapen i Sverige och Finland beslöt att borra djupare i den frågan och anordnade en gemensam konferens på Hanaholmen i augusti. Med utgångspunkt från konferensens tema "Vad gör vi med klassiker idag? har vi frågat våra litterära sällskap vad de gör för att stimulera dagens unga att läsa deras författare och vad ungdomarna själva tycker samt om finns det någon litterär kanon, som man kan sätta upp som norm.
Christina Olin-Scheller, som gjort sin doktorsavhandling om ungdomars läsning, konstaterar att det inte går att göra upp någon enhetlig litterär kanon utan att man som vuxen måste se till vad varje elev har intresse av. Att vara jämnårig med sina åhörare underlättar, påpekar dock Hannes Meidal. Som artonåring presenterade han med stor succé Strindberg för tusentals gymnasieelever runt om i Sverige. Flera litterära sällskap, som Heidenstamssällskapet och Agnes v. Krusenstjernasällskapet anordnar också pristävlingar för skolelever för att väcka de ungas intresse. Unga författare som poeten Anna Jörgensdotter har även inspirerats av klassiker som Elin Wägner. En snabbenkät till de litterära sällskapen resulterade vidare i en mängd citat och bevingade ord av våra klassiska författare om hur det är att vara ung. Bara några stycken har vi fått rum i detta nummer. Men de fångar verkligen ungdomars vånda och oro!
I den litterära salongen lyfter vi naturligtvis fram 100-årsjubilerande Gunnar Ekelöfs betydelse. Katarina Ek-Nilsson gör en spännande jämförelse mellan Selma Lagerlöf och August Strindberg. Sylvia Segerståhl berättar om Helga Henschens och Peter Weiss´ konstnärsäktenskap. Per-Olof Swartz besöker vidare ett nytt författarhem, nämligen Maison de Balzac i Paris och Lovisa Klint har studerat författar- och andra personmuseer. I en debattartikel tar Göran Bäckstrand till slut upp en viktig fråga, nämligen det offentliga stödet till översättningar av skönlitteratur.
I slutet av tidningen finns en adresslista med alla litterära sällskap.

Nr 2 2007 har som tema
"Havet"

Nästan alla våra klassiska författare har haft ett personligt förhållande till hav och skärgård
Emelie Flygare-Carlén, Albert Engström, Harry Martinson, Evert Taube, Linda Olsson m.fl. författare medverkar i detta nr. Jacob Wallenbergs festliga historia om
Min son på galejan finns också med. Fröding skriver om en seglats på Fryken och Björn Larsson har kritiskt läst om många av klassikerna och kommit fram till att Harry Martinsons Resor utan mål och Kap Farväl är två av världslitteraturens finaste sjöskildringar. Havet finns också med i de isländska sagorna. Lars Lönnroth har nyöversatt Njals saga och visar hur denna klassiker numera övergått från att
vara ett nordiskt nationalmonument till att bli ett stycke existentiell världslitteratur.

Författaren till Strändernas svall, Eyvind Johnson, tar oss vidare med till Metapontion.

Stickning kan tyckas ligga långt från numrets tema – Havet. Men läs Celia Dackenbergs artikel Tröjor för havet och livet, så får du se. Det finns en urkraft i både att sticka en tröja och att bära den.

till sidans topp

Nr 1 2007 har som tema
"Carl von Linné"

I år firar man 300-årsjubileet av Carl von Linnés födelse inte bara i Sverige utan över hela världen
Ur innehållet i nr 1 2007 av Parnass:
Linnésällskapet och jubileumsåret - Den mångsidige Linné - Linné som brevskrivare - Linné på resa - Samernas användning av vitmossa - Om husmanskost och alkoholens följder - Linné som biolog - Funderingar på Frändefors kyurkogård - böcker om och av Linné - Metmaskens biologi - Alf  Henrikson, August Strindberg, Dag Hammarskjöld och Sven Deblanc om Linné - Gunnar Ekelöf som gränsöverskridare - Frans G Bengtsson som livsledsagare - Hemma hos Karen Blixen.


till sidans topp