Nr 2 2010 har "Skåne som litterärt landskap" som tema
|
Nr 2 2010 Skåne som litterärt landskap
Som litterärt landskap är Skåne oändligt stort och
mångfascetterat, vilket vi försöker spegla i detta
nummer av Parnass. Med rätta har landskapet också fått
en egen litteraturhistoria. En främling ser framför sig ett
böljande slättlandskap med pilevallar och evig sommar. Men
den bilden revideras snabbt, när man läser skånska
författare. En av dem har skrivit att i Skåne kan man hitta
alla landskapstyper - från slättland till karga
skogstrakter.
Men för nutida läsare känns skildringarna ofta
idylliska, vare sig det är Fritiof Nilson Piraten, Frans G
Bengtsson, Anders Österling eller Hjalmar Gullberg som
hållit i pennan. Ett undantag är Victoria Benedictsson som
skildrar instängdheten i en skånsk småstad.
Det är framförallt två städer som framstår
som litterära centralorter - Lund och Kristianstad. Flera av
författarna har vuxit upp eller gått i skola i Kristianstad
och många av dem studerade i Lund. Men författare som
är födda och uppvuxna i Skåne har inte ensamrätt
på det skånska landskapet. Även Carl von Linné,
August Strindberg och Selma Lagerlöf, för att nämna
några betydande författare, har beskrivit Skåne i
viktiga verk.
|
Nr 1 2010 har "Invandrarförfattare och svenska klassiker" som tema
|
Nr 1 2010 Fröken Julie blev Theodor Kallifatides´ språngbräda till svenska språket.
Unga
Nelly Sachs brevväxling med en åldrad Selma Lagerlöf
och Theodor Kallifatides´ första trevande konversation
på svenska med hjälp av Strindbergs Fröken Julie
...Ja, det var det som gav idén till
detta nummers tema: Invandrarförfattare och svenska klassiker samt
deras betydelse för varandra.
Det visar sig dock att både "invandrarförfattare" och
"svenska klassiker" inte låter sig definieras så lätt.
Ingen av de författare som vi har intervjuat vill kalla sig
för "invandrarförfattare". Men under det senaste
årtiondet har litteratur skrivna av invandrare i första
eller andra generationen fått ett brett genomslag med just
Theodor Kallifatides. Andra är Susanna Alakoski, Jonas Hassen
Khemiri och Marjaneh Bakhtiari.
Svenska författare som August Strindberg, Selma Lagerlöf,
Gunnar Ekelöf och Moa Martinson har haft stor betydelse för
dem. Den kinesiske poeten Li Li slår till och med följe med
flera av dem i några av sina dikter.
Det intellektuella utbytet mellan författare med utländsk
härkomst och svenska författare är ömsesidigt.
Nellly Sachs hade täta kontakter med sina samtida svenska
författarkolleger och översatte flera av dem till tyska.
Likadant är det idag. Tack vare Rizgar Shekani finns Ekelöfs
dikter på kurdiska och Li Li har översatt Tomas
Tranströmer till kinesiska, för att ta några aktuella
exempel.
|
Nr 4 2009 har "Trubadurer" som tema
|
Nr 4
2009 Trubadurerna gör
kulturen levande!
Trubadurer är temat för årets fjärde nummer
av Parnass. Det var på 1100-talet i Provence som trubadurerna först framträdde.
På några år gav de kärleken ett språk, ett språk som lever än idag i visor,
schlagertexter och kärleksbrev.
Sverige vårdar
vissångar- och
trubadurtraditionerna, som framför allt inspirerats av Carl
Michael Bellman. I
hans efterföljd har visförfattare som Evert Taube, Birger
Sjöberg och Cornelis
Vreeswijk arbetat. Taube anknöt också gärna till
medeltida svenska och provensalska visor. Arvet från Provence
går som en
röd tråd genom århundradena fram till våra
dagar: I detta nummer av Parnass
serveras många smakprov!
I den litterära salongen porträtteras några
kvinnliga författare, Alfhild Agrell och Rut Berggren, som är sorgligt bortglömda
idag.
Selma Lagerlöf och August Strindberg får sina hem granskade
ur genusperspektiv. I år är det 200 år sedan Darwin föddes och 150 år sedan han
publicerade sitt revolutionerande verk On the Origin of Species.
Därför känns det viktigt att presentera honom närmare just nu.
|
Nr 3 2009 har "De kvinnliga arbetarförfattarna" som tema
|
De skrev för livet!
Moa och de kvinnliga arbetarförfattarna
I Parnass har vi tidigare ägnat
flera temanummer åt manliga arbetarförfattare. Medan de kvinnliga har lyst med
sin frånvaro – frånsett Moa Martinson. Hur kommer det sig? De manliga
författarna har varit föregångare har vi då fått höra.
När vi började leta så hittade vi dock många kvinnor som föregått sina
manliga kollegor. Wendela Hebbe, Maria Sandel, Maj Hirdman och Moa som tidigare
nämnts. Men de hade en annan röst än sina manliga kollegor. De skrev om
kvinnornas ofta tunga dubbelarbete, om vardagslivet. Genom deras verk får vi en
annan bild av arbetarnas historia. Den som slet värst var nog Sigge Stark, som
tvingades producerade romaner på löpande band för att överleva.
Precis som sina manliga kollegor hade de kvinnliga författarna drömmar:
men inte om att bli berömda utan att få en egen vrå och tid att skriva.
Kvinnornas avstånd blir aldrig heller så stort som hos de manliga
kollegorna. Långt in i sina författarverksamma liv har de kvar rötterna i
vardagsslitets värld, bor fattigt, sköter hushåll, vårdar barn eller gamla,
påpekar Eva Adolfsson och Tilda Maria Forselius.
|
Nr 2 2009 har "Ibsen och Strindberg" som tema
|
Giganternas kamp tar
aldrig slut
Vem är bäst? Ibsen
eller Strindberg? I nr 2 2009 av Parnass försöker vi att utreda den frågan.
Svaret beror
nämligen på var Du bor… En norrman skulle aldrig säga August Strindberg. En
svensk skulle aldrig erkänna att Henrik Ibsen nog fortfarande är större. I alla
fall på kontinenten…
Hur som helst –
stora i världen är båda fortfarande. Och så levande. Trots att norsken dog 1906
och svensken sex år senare. Det sägs att de båda glodde snett på varandra under
den tid de var konkurrenter om världens teaterscener. Att de ständigt fanns som
röda skynken, eller svarta fanor, framför varandras blickar. Henrik
Ibsens kunde ljunga när han tänkte på den inskränkta norska borgerligheten.
Likaså August Strindbergs när han kände sig satt på undantag av den svenska
Parnassens inskränkta intelligens-
snobbar. Henrik Ibsen var inte hämndgirig. Det
var däremot August Strindberg. En viss fiendeskap mellan de båda finns
dokumenterad, men samtidigt beundrade de tveklöst varandra och tog intryck av varandras
arbeten.
Ibsen höll sig till dramatiken och lät
samhällsdebatten vara. Hans protest mot etablissemanget bestod i att flytta
från Norge och vara borta i trettio år. Strindberg la sig i så mycket mer och
ville revolutionera allt och alla. Han flyttade också till utlandet för
perspektivets och arbetsrons skull.
Henrik Ibsen var
August Strindbergs lärofader som dramatiker. Åren som regissör – teaterdirektör
hade lärt Ibsen hur man bygger en pjäs och skriver en dialog. Dessutom – Henrik
Ibsen slog igenom som pjäsförfattare i Sverige. Stockholms teatrar slogs om
hans pjäser. Här fick han ordnar och hyllades av studenter i
Uppsala på sin 50-årsdag. Henrik Ibsen och August Strindberg satte problem
under debatt.
– Det är synd om
människorna… Sa August Strindberg.
– Tar ni livslögnen
från en genomsnittsmänniska tar ni också ifrån honom lyckan… Sa Henrik Ibsen.
|
Nr 1 2009 har "Nordiska möten" som tema
|
De nordiska författarna har mycket gemensamt
Vi i
Norden har mycket gemensamt. Fram till 1000-talet talades samma
språk i Sverige, Danmark, Norge, Färöarna och Island.
Vår historia är också i långa stycken gemensam.
Detta märks även hos författarna i Norden, som
ständigt hämtat inspiration från varandra. Nordiska
möten har vi därför valt som tema för Parnass nr 1
2009.
Flera frågor som berör våra klassiker är idag
synnerligen aktuella och viktiga att ta upp: Hur ser t ex
kulturstödet ut? Där skiljer sig de olika nordiska
länderna åt. Precis som för många andra
kulturtidskrifter hänger den fortsatta utgivningen av Parnass
mycket på att vi varje år får ett större
ekonomiskt bidrag från Kulturrådet. Litterära kanon
för skolan är en annan kulturfråga som just nu
diskuteras i flera av de nordiska länderna. Göran
Bäckstrand tar vidare upp problemet med att få nordiska
klassiker översatta till världsspråken men också
till andra nordiska språk och hur beroende är vi
klassiker-
diggare av litteraturforskarna och viceversa? De flesta
litterära sällskap anser att forskningsanknytningen är
viktig. Men vilken nytta har vanliga läsintresserade av detta?
Slutligen får vi i årets första nummer av Parnass
följa med Per-Olof Swartz och Marianne Enge Swartz på
ännu ett besök i en känd författares bostad,
nämligen Edgar Allan Poes hem i Bronx.
|
Nr 4 2008 har "Olof von Dalin
300 år" som tema
|
Olof
von Dalin - framstegsman och kämpe för nya idéer. I
år skulle Olof von Dalin ha fyllt 300 år. Prästsonen
från Halland gav, genom sina tidningsartiklar och böcker,
"svenskarna svenska språket åter". Dalin skrev
lättläst och enkelt. Han slog hål på myter i den
svenska historien och roade på sitt raljanta och
oefterhärmliga sätt det svenska hovet.
Men - bakom det lätta handlaget i både Then Swänska Argus, Sagan om Hästen, pamfletter, tillfällighetsdikt och alla andra typer av skriverier låg allvar, insikt, intelligens och djup bildning.
Säkert hade
Gustav III påverkats av sin gamla lärare Dalin när han
inrättade en svensk dramatisk teater där svenska var
huvudspråket. Kungen själv skrev både operalibretton
och pjäser på svenska språket.
I det här
numret drar Olof von Dalinsällskapet, med Lundadocenten Ingemar
Carlsson i spetsen, ett tungt lass. Sällskapet har sedan 1995
föredömligt ägnat sig åt att göra Olof von
Dalin levande igen.
Hittills har sällskapet gett ut fyra böcker om och av Olof von Dalin. I år Sagan om Hästen
i både faksimil av originalet och i en "översättning"
till modern svenska. Vitterhetsakademien kommer också attt ge ut
Olof von Dalins verk. Först ut är Dramatik.
I den litterära salongen skriver Bengt Söderhäll om
när en rörd Jean-Marie Gustave Le Clézio tog emot Stig
Dagermanpriset. Eva Jonsson har sett den kritikerrosade pjäsen Kärleksköparen - Fröding naked och Marianne Enge Swartz skriver om årets klassikertema - Jubileum.
|
Nr 3 2008 har "Klassiker på teater, film och TV" som tema
|
– Har Du läst boken? – Nej, men jag har sett filmen!
Redan 1912
premiärvisades två av August Strindbergs pjäser Fröken Julie och Fadren
på bio i Stockholm. Victor Sjöströms filmatisering av Selma Lagerlöfs
Körkarlen är också berömd.
Både August Strindberg och Selma Lagerlöf
var fascinerade av ny teknik. Som alla författare ville de nå ut med sina verk
till så många som möjligt. Likadant var det med en lång rad andra kända svenska
författare som Vilhelm Moberg, Elin Wägner, Birger Sjöberg, Hjalmar Bergman och
Sven Delblanc. I nr 3 2008 av Parnass finns en rad artiklar om hur deras mest
kända verk transformeras till film och vad det kom att betyda för deras
författarskap.
I mitten av 1950-talet kom TV och klassikerna
kunde serveras rakt in i vardagsrummet. August Strindberg var 1955 först ut med
Leka med elden. Strindberg passade lika bra i den lilla TV-rutan som på
teatern. Den ena TV-serien efter den andra har också fått svenska folket att
sitta som klistrade vid TV-apparaterna: Hemsöborna, Raskens, God
natt jord, Röda rummet, Hedebyborna, Charlotte Löwenskiöld,
Gösta Berlings saga, Chefen fru Ingeborg, Markurells i
Wadköping och många, många fler. TV-serierna har också lockat många att
köpa böckerna.
I den litterära salongen skriver Anders
Sjögren om ordstriden mellan Bernard Nordh och Olof Lagercrantz i samband med det finska krigsslutet.
Marianne Enge Swartz har läst om en av sin ungdoms mest älskade böcker Anne
på Grönkulla och Ingrid Nettervik berättar om en dag på Korpamoen med
Vilhelm Moberg.
|
Nr 2 2008
har "Sven Delblanc och det persiska" som tema
|
Vi
möter Sven Delblanc i många skilda uppenbarelseformer och
ser bredden och rikedomen i hans författarskap. Delblanc hade
kluvna känslor inför den mänskliga tillvaro som han
upplevde som ond, grym och kaotisk. Hans känslighet och
maktlösa förtvivlan fick honom att längta till den frid
som han upplevt i mystisk extas. Hans starka ansvarskänsla drev
honom att bekämpa ondskan, analysera samhället och attackera
makten. Denna spänning mellan den sårbare "gnostikern" och
den stridbare "upplysningsmannen" blir synlig i numrets två
första artiklar. I en av dessa skriver Bo Utas om Sven Delblanc
och det persiska. I den andra möter vi dramatikern Delblanc.
Båda texterna tar upp hans intresse för den orientaliska
mattkonsten. Om den folklige realisten Delblanc har det skrivits
mycket, betydligt mindre om den lärde, vetenskaps- mannen och den
modernistiske diktaren. Kurt Johannesson lyfter fram den senare, den
Delblanc som skrev en lysande avhandling om Gustav III och fann
syskonsjälar i Joyce, Rilke, Eliot och Ekelöf. Sven Delblanc
var i mycket en religiös personlighet, trots att han inte
kunde förena sin "livstro" med någon gud, kyrka eller
religion. Sina mystiska erfarenheter uttrycker han med ord som betonar
upplevelsen av något heligt. Helene Blomqvist visar att Delblanc
brukar religiöst laddade begrepp när han gestaltar hur
människor kan beröra varandra i sin vardag. I
"mellanböckerna" Åsnebrygga och Trampa vatten
ger Sven Delblanc utlopp åt många av sina kluvenheter, men
framför allt kommer den medvetne tidskritikern till tals. Det
visar Crister Enander i sin essä. Om hur starkt Delblancs texter
kan engagera och beröra vittnar Torbjörn Säfve, Nikanor
Teratologen och Stefan Berger. Sven Delblancs mångsidighet blir
på många sätt belyst i detta nummer. Till allt annat
var han också tecknare.
|
Nr 1 2008 har "Kvinnliga författare på resa som tema
|
"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan
värd" skriver Karin Boye i dikten "I rörelse". Det skulle kunna stå som
överskrift till nr 1/08 av Parnass, som handlar om kvinnliga författare
på resa.
Först ut i raden av kvinnliga resenärer är den heliga Birgitta
som redan i mitten av 1300-talet gjorde vidsträckta resor i Europa.
Andra kvinnliga författare som var mycket på resande fot var Fredrika
Bremer och Selma Lagerlöf. För Ellen Key hade resorna i Europa stor
betydelse för hennes författarskap. Bangs rapporter från spanska
inbördeskriget skakade de svenska läsarna. För Karin Boye och Helga
Henschen var resandet en flykt undan en alltför komplicerad
livssituation hemmavid. Heidi von Born skriver slutligen om en
fantastisk rundresa i USA. Sonja Åkesson gjorde i sin tur inte så många
yttre resor men desto fler inre.
|
|
Nr 4 2007 har "Alla tiders Pippi
Långstrump" som tema
|
Under
hela 2007 har Astrid Lindgren firats med dunder och brak.
Nu gör även Parnass detta med ett färgstarkt
nummer om Pippi Långstrump.
Författare som Vivi Edström, Lennart Hellsing, Ulla
Lundqvist och
Margareta Strömstedt ger sin personliga bild av Pippi och
Astrid
Lindgren. I numret påvisas också
häpnadsväckande paralleller mellan
Friedrich Nietzsche och Pippi Långstrump.
Temaredaktör är Inger Marie Opperud som
följde Astrid Lindgren
nära under 1960- och 70-talen.
|
|
Nr 3 2007 har ungdomar som tema
|
Har
våra klassiker drunknat i mediebruset? De litterära
sällskapen i Sverige och Finland beslöt att borra
djupare i den frågan och anordnade en gemensam konferens
på Hanaholmen i augusti. Med utgångspunkt
från konferensens
tema "Vad gör vi med klassiker idag? har vi frågat
våra litterära sällskap vad de gör
för att stimulera dagens unga att läsa deras
författare och vad ungdomarna själva tycker samt om
finns det någon litterär kanon, som man kan
sätta upp som norm.
Christina Olin-Scheller, som gjort sin doktorsavhandling om ungdomars
läsning, konstaterar att det inte går att
göra upp någon enhetlig litterär kanon utan
att man som vuxen måste se till vad varje elev har intresse
av. Att vara jämnårig med sina
åhörare underlättar, påpekar dock
Hannes Meidal. Som artonåring presenterade han med stor
succé Strindberg för tusentals gymnasieelever runt
om i Sverige. Flera litterära sällskap, som
Heidenstamssällskapet och Agnes v.
Krusenstjernasällskapet anordnar också
pristävlingar för skolelever för att
väcka de ungas intresse. Unga författare som poeten
Anna Jörgensdotter har även inspirerats av klassiker
som Elin Wägner. En snabbenkät till de
litterära sällskapen resulterade vidare i en
mängd citat och bevingade ord av våra klassiska
författare om hur det är att vara ung. Bara
några stycken har vi fått rum i detta nummer. Men
de fångar verkligen ungdomars vånda och oro!
I den litterära salongen lyfter vi naturligtvis fram
100-årsjubilerande Gunnar Ekelöfs betydelse.
Katarina Ek-Nilsson gör en spännande
jämförelse mellan Selma Lagerlöf och August
Strindberg. Sylvia Segerståhl berättar om Helga
Henschens och Peter Weiss´
konstnärsäktenskap. Per-Olof Swartz besöker
vidare ett nytt författarhem, nämligen Maison de
Balzac i Paris och Lovisa Klint har studerat författar- och
andra personmuseer. I en debattartikel tar Göran
Bäckstrand till slut upp en viktig fråga,
nämligen det offentliga stödet till
översättningar av skönlitteratur.
I slutet av tidningen finns en adresslista med alla litterära
sällskap.
|
|
Nr 2 2007 har Havet som tema
|
Emelie
Flygare-Carlén, Albert Engström, Harry Martinson,
Evert Taube, Linda Olsson m.fl. författare medverkar i detta
nr. Jacob Wallenbergs festliga historia om
Min son på galejan finns också med.
Fröding skriver om en seglats på Fryken och
Björn Larsson har kritiskt läst om många av
klassikerna och kommit fram till att Harry Martinsons Resor utan
mål och Kap Farväl är två av
världslitteraturens finaste sjöskildringar. Havet
finns också med i de isländska sagorna. Lars
Lönnroth har nyöversatt Njals saga och visar hur
denna klassiker numera övergått från att
vara ett nordiskt nationalmonument till att bli ett stycke existentiell
världslitteratur.
Författaren
till Strändernas svall, Eyvind Johnson, tar oss vidare med
till Metapontion.
Stickning
kan tyckas ligga långt från numrets tema
– Havet. Men läs Celia Dackenbergs artikel
Tröjor för havet och livet, så
får du se. Det finns en urkraft i både att sticka
en tröja och att bära den.
till sidans topp
|
Nr 1 2007 har Linné som tema
|
Ur innehållet i nr 1 2007 av Parnass:
Linnésällskapet och jubileumsåret - Den
mångsidige Linné - Linné som brevskrivare -
Linné på resa - Samernas användning av vitmossa - Om
husmanskost och alkoholens följder - Linné som biolog -
Funderingar på Frändefors kyurkogård - böcker om
och av Linné - Metmaskens biologi - Alf Henrikson, August
Strindberg, Dag Hammarskjöld och Sven Deblanc om Linné -
Gunnar Ekelöf som gränsöverskridare - Frans G Bengtsson
som livsledsagare - Hemma hos Karen Blixen.
till sidans topp
|
