Två personligheter viktiga för DELS har gått bort

GunGun Qvarzell (1936 – 2017)
Inget var omöjligt för Gun. Hon var en idéspruta och hade en energi som livade upp alla möten. 1967 var hon med och startade Författarcentrum och när hon ”gick i pension” 2000 hyllade ett trettiotal författarvänner henne med en vänbok, där de berättade om hennes initiativförmåga och engagemang.

Här är ett exempel: 1968 arrangerade hon en turné till olika fängelser och vårdanstalter för den nybildade fria teatergruppen Fickteatern med Suzanne Osten, Lottie Ejebrant, Leif Sundberg och Gunnar Edander. ”Mellan två stolar” kallades pjäsen men vem skulle skriva texter? Gun ordnade snabbt kontakt med den nya spännande poeten Sonja Åkesson och turnén blev en stormande succé.
Gun startade också Sonja Åkessonsällskapet 2000 och var dess ordförande under de första tio åren.
Vi saknar Gun. Hon var verkligen en eldsjäl och för det fick hon Barnboksinstitutets Eldsjälspris 1994. Priset delas ut till ”riktig eldsjäl” som arbetar praktiskt med barn, ungdom och böcker helst i förorter och glesbygd. Gun var vidare hedersledamot i svenska Barnboksakademien och ingick i Författarförbundets biblioteksråd. Tillsammans med Lars Järnemo var hon också konferencier på De litterära sällskapens (DELS) scen på Bok&Bibliotek i Göteborg under många år. Hon satt även i styrelsen för DELS.

Gunnar Edander, kompositör och Catharina Söderbergh, författare

Lars Järnemo
lars
Lars växte upp i Fredhäll. Han hade många intressen, litteraturen var ett av dem, och under flera år satt han i styrelsen för DELS (De litterära sällskapens samarbetsnämnd) och var suverän arrangör av och konferencier på De litterära sällskapens scen på Bok & Bibliotek i Göteborg.

Ett av Lars mest brinnande intressen var Dan Andersson. Redan som 16-åring åkte han till Dalarna för att gå i Dans fotspår och som 18-åring blev han guide i Loussastugan i Skattlösberg i södra Dalarna, där Dan bodde och diktade åren 1912-14. Lars var aktiv i Dan Andersson-sällskapet och bidrog med guidade turer och intressanta föredrag om Dans liv och författarskap.

Under större delen av sitt liv arbetade Lars i oljebranschen, först hos svenska BP där han var inköpare och befraktare och sedan på Texaco med planering och transporter av oljeprodukter. Den sista arbetsplatsen i Lars yrkeskarriär var hos OK Petroleum, sedermera Preem. Där arbetade Lars på företagets varuförsörjning med operationella arbetsuppgifter. Detta innebar att vara en länk mellan kunder och raffinaderier för att få leveranser av oljeprodukter att fungera så smidigt som möjligt. De sista åren före sin pensionering hanterade han krav från rederierna avseende merkostnader för fartygens liggetider i hamn.

Lars var en engagerad och mångsidig person. Många kommer att sakna Lars som en pålitlig och god vän. Också hans kulturella gärning, hans humoristiska teckningar och hans lysande förmåga att kunna trollbinda en publik med föredrag och anekdoter kommer att stanna kvar i våra minnen. Lars blev 74 år.

Puch Magnus Olsson, Dan Andersson-sällskapet, Catharina Söderbergh, DELS.

Hjalmar Bergman i liv och dikt

Söndagen den 26 mars kl. 13.30-15.00 var det dags för Hjalmar Bergman i serien Litterära matinéer på ABF i samarbetet med DELS.

hj bProgrammet började med ett samtal på tre man hand om Hjalmar Bergman mellan docenten i litteraturvetenskap i Örebro Sten Wistrand, poeten och bibliotekarien Arne Johnsson och läraren och entusiasten Pär Bäckman. Rubriken på samtalet ”Här har du mig” är ett citat ur ett brev till Victor Sjöström från den13 mars 1923 från Taormina. En av de adressater han kunde vara uppriktig med. Annars var tonen i breven beroende på vem han skrev till, fulla av attityder. Barnsligt till lilla mamma, sakligt till Tor Bonnier eller kärleksfull och krävande till fästmön Stina Bergman.

Hjalmar Bergman hade ingen fast adress sen de lämnade villan i Lindesberg, där Hjalmar tänkt sig trädgårdsodling och lantligt liv. Han tröttnade snart. Han reste mycket, men somrarna tillbringade han på Segelholmen utanför Dalarö. Han skrev oerhört mycket och fort, brev, romaner radioteater filmmanus noveller dramatik. Han skrev på skrivmaskin eller dikterade för Stina. I estradsamtalet frågades om vi ”har honom” men Hjalmar Bergman var en komplicerad, fantastisk personlighet, ständigt på bristningsgränsen, svår att fånga. Hjalmar Bergman, menade de, är en modernare författare än många av sina generationskamrater.

hj b 3Att mycket i fantasten Hjalmar Bergmans liv och verk har sin grogrund i barndomen, med den krävande och våldsamma pappan i det borgerliga Örebro, visade en gripande monolog av prästen Per Söderberg. Den bygger på en pjäs som Söderberg skrivit om Hjalmar Bergman kallad Bakom fem stängda dörrar. Han frågar om författaren Hjalmar Bergman skapades i skräcken i skamvråns mörker. I föreställningen får vi också möte romanfigurer som Katja, flickan i frack, Herr von Hancken och Hans nåd. Vi får möta Harald Henning Markurell som till skillnad från sin upphovsman försonas med sitt öde.

hj b 2Som sista punkt på det intressanta programmet läser Agneta Ljung ur Hjalmar Bergmans brev till Stina när de just träffats och under förlovningstiden. Svartsjukans demon skymtar redan och behovet av full kontroll över den älskade.

Agneta Ljung som i annat sammanhang har berättat om Stina Bergman som egen person inledde med att framhålla att Hjalmar Bergmans filmmanus lika mycket var Stinas.

Hon blev ju också efter Hjalmars död chef för manusavdelningen på SF. Hon överlevde stark och myndig. Ingemar Bergman blev upplärd av henne.

Stina blev tidigt varse Hjalmars kravfyllda sätt: Brevet från den 19 september 1906 börjar ”Jag väntade bref i morgse, alldeles bestämdt, så inte vet jag hur det hade gått om inge bref kommit. Det hade allt blifvit obehagligt! Jag säger detta blott som en liten varning, på det att du städse måtte uppföra dig lika vackert som idag, eller igår rättare.” Man måste säga att hon blev varnad!

/Ingar Beckman Hirschfeldt, ordförande för Hjalmar Bergman-sällskapet

Gunnar Ekelöf och Grönköpings Veckoblad

Skärmavbild 2017-03-12 kl. 17.06.36Rolös kväll
Av A:fr-d V:stl-nd

Jag står och ser å en högrest tall,
Så fast så rotad i skogen.
Han står så ensam och känslokall
Men fyll sinn uppgift i alla fall
Så snart en kotte blev mogen.

Ej rörs hos dig mellan sav och bark
Eros’ grymma komplexeri!
Du endast står där, så rak, så stark
I hundra år på din egen mark
Och bara växer och växer…

Jag driver rotlös i kvällen kring
Med feberpärlor i pannan!
Du, fur, du känner ej någonting
– ej slår dig tanken, vid hjärtats sting:
I kväll hon kysser en annan…”

Jag vill ej vara den som jag är
– jag ville vara som tallen!
Ej brydde älskog, ej karriär
– i sekler, rofylld, jag stode där
tills jag för yxan blev fallen!

Men vor’ jag furan, och högges ned
Av händer, vana och färma
– hur än i barken det bittert sved,
jag bad en bön att jag sen som ved
fick skänka I-ma* min sista värma!

*Fröken Irma Viola Sjöqvist, Vestlunds musa, dotter till stadens borgmästare.

Vid söndagens Sällskapsliv på ABF berättade litteraturvetaren Daniel Möller om de texter som Gunnar Ekelöf skrev för Grönköpings Veckoblad under pseudonymerna A:lfr-d V:stl-nd och Hjördis Flabbs-Brunander . De har nu utgivits i bokform, Gunnar Ekelöf. Dikter i Grönköpings Veckoblad, med kommentar av Daniel Möller.

”I sina pekoralpastischer fick Ekelöf fritt spelrum för sin lekfullhet som diktare. Här blandade han skämt och allvar, odlade sin svarta humor, personligt fattade absurdism och sitt intresse för nonsens” (sid 10).

Veckobladets nuvarande redaktör, Ulf Schöldström gav en översikt av hur det speciella språket utvecklats – “Grönköpingsspråket – parodi och pekoral”. Redan i Söndagsnisse skrev Albert Engström om herrskapet Grönkvist från Grönköping, men 1916 blev Grönköpings Veckoblad en egen tidning, med den karakteristiska, bombastiska, pretentiösa och samtidigt ängsliga stilen. Oscar Rydqvist var den som under 1920-talet införde ett fast persongalleri i tidningen. Namnet Alfred Vestlund lånade han rakt av från en studentkamrat med samma namn.

 

 

Spännande personligheter var gäster i den litterära salongen Sällskapsliv på ABF!

Det var en frågvis publik som i går mötte de tre föredragshållarna från Personhistoriska Samfundet  och som verkligen fick svar på sina många frågor.

Lasse-Maja

Lasse-Maja 1785 – 1845

Inte visste jag att Lasse-Maja gick klädd i kvinnokläder – det berättade man inte för mig när jag besökte hans cell på Carlstens fästning i Marstrand. Här tillbringade Lasse-Maja nämligen 25 år, dömd för otaliga brott. Men han lyckades aldrig komma åt de stora pengarna, berättade Lars Ericson Wolke professor på Försvarshögskolan, utan det mesta var små tjuverier. Och Lasse-Maja åkte ständigt fast men rymde lika ofta. Pengarna som han kom åt användes till restaurang- och opera besök.

Han lyckades klara sig på ”rymmen” eftersom han ofta var utklädd till kvinna. Lasse-Maja blev till och med anställd som piga utan att bli upptäckt. Hans sociala kompetens måste varit speciell och han också blev mäkta populär under sin tid i fängelset, då någon hjälpte honom att skriva en bok om hans liv. Wolke påpekade att sanningshalten i den skaver – en del stämmer – inte allt, men den avslöjar hur Lasse-Maja inleder sin bana som tjuv tidigt och sedan fortsätter. Med boken reste han då han blivit benådad, runt i landet och berättade om sitt liv, till och med hos sådana som han tidigare besökt i andra ärenden. Han dog 1845, 59 år gammal, och levde alltså 8 år efter de 25 åren i Marstrand, ett tecken på god fysik, menade Wolke.

Fabian MånssonOckså Fabian Månsson (1872-1938) reste runt i Sverige. Men han hade helt andra syften än Lasse-Maja och han blev en av de stora agitatorerna under de första årtiondena av 1900-talet. Han såg sig som en representant för de fattiga och även om han var riksdagsledamot under många år var det i talarstolen ute bland folket han trivdes. Tillsammans med en rad andra socialdemokrater bröt han sig ur partiet och bildade 1917 ett vänsterparti som senare blev kommunisterna. Han gick dock efter några år tillbaka till socialdemokraterna.

Trots en mycket kort skolgång lyckades Månsson bli en lärd man, som författade den ena tegelstenen efter den andra med titlar som Rättfärdiggörelsen genom tron och historiska skrifter om Gustav Vasa och Dackefejden. Han respekterades i många kretsar och utsågs till och med till hedersdoktor. Om Fabian Månsson berättade historikern Torbjörn Nilsson.

Eftermiddagen avslutades av docent Kristina Lundgren, som presenterade en annan agitator och som hon skrivit en bok om, nämligen Ada Nilsson, den praktiserande läkaren och en av de fem kvinnorna bakom Fogelstadsgruppen. Ada Nilsson blev en ledande gestalt i de många föreningar och organisationer som startades under 1910-och 20-talen, ofta med liberala, frisinnade värderingar som grund. I motsats till de flesta andra kvinnliga akademiker kom hon från medelklassen men lyckades senare skapa resurser för att kunna hjälpa andra.

Ada_Nilsson_640x3602

Ada Nilsson 1872 – 1964

Kvinnofrågan och fredsfrågan stod henne nära liksom befolknings- och barnfrågorna. Tillsammans med Fogelstadgruppen startade hon veckotidningen Tidevarvet, där hon var ansvarig utgivare och mot slutet även finansiär. Här skrev hon fräna artiklar om samhällets (läs männens!) dubbel moral när det gällde exempelvis sexualupplysning, prostitution och aborter. Långt innan preventivmedel var lagliga predikade hon nödvändigheten av dem. Hon visste vad hon talade om med sin långa erfarenhet som privatpraktiserande gynekolog. Ada Nilsson fick ett långt liv. Hon dog 92 år gammal 1964.

Anna Maria Lenngrens upplysning: Ett 200-årsjubileum

Den 8 mars – den internationella kvinnodagen – 2017 är det 200 år sedan Anna Maria Lenngrens dödsdag. Det nystartade Lenngrensällskapet uppmärksammar i samband med detta Lenngren och hennes diktning genom en tvådagars konferens om hennes roll som upplyst kvinna i 1700-talets Sverige. Detta 200-årsjubileum äger rum på Riddarhuset i Stockholm 8-9 mars. Framstående forskare har bjudits in och kommer att föreläsa mellan klockan 10 och 17 båda dagarna. Båda dagarna avslutas med konsert. Såväl föreläsningar som konserter är öppna för allmänheten.

Läs mer här

En chans att lära känna Johan-Olov Johansson

Johan-Olov Johansson är det idag inte så många som känner till, men på 1940- talet var hans radiouppläsningar av noveller mycket populära.  I februari kan man se en dramatisering av en av hans noveller, JÄnglaknäpp, av och med Lars Hjertner på Stockholms stadsteater. Det blir två föreställningar, den 16 och 17 februari. hjertner

Så här presenteras föreställningen på Stadsteaterns hemsida:

Enmansföreställningen Änglaknäpp, är baserad på Johan-Olov Johansson novell med samma namn ur boken Underliga Människor (1934). Framförd av Lars Hjertner.  Smeden och fiolspelmannen Bjurbäcken sätter musicerandet högt över arbetet i smedjan. Han möter kärleken i den vackra Anna-Greta, men allt ändras när väckelsen, i predikanten Axel Hermans jublande lovsång, når bruket. Bjurbäcken blir en bricka i spelet mellan himmel och helvete och fiolen stämplas som nyckeln till allt det onda….!

Här kan man boka biljett: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Klara-Soppteater/Pjaser/2017/Anglaknapp/

Välkommen till höstmötet 2016

Välkommen till höstmöte 2016 på Ekermanska Malmgården, Ekermans gränd 3-5, måndagen den 21 november 2016, kl 18.00

ekermanska

Vi börjar som vanligt med att äta en krämig kantarellsoppa med bröd samt kaffe och kaka. Pris 150 kr. Vatten serveras till maten, vin kan fås till självkostnadspris.

Vi kommer att uppmärksamma några medlemmar som jubilerar och delar med sig av sina planer och erfarenheter.

Åsa Morberg om firandet av Stig Sjödins 100-årsminne 2017

Semir Susic om Harry Martinssons Aniara som fyller 60 år

Kent Josefsson om 100-årsminnet av Per Anders Fogelströms födelse 2017

Olof Holm om 150-årsminnet av Carl Jonas Love Almqvists död

Efter programmet följer DELS medlemsmöte. Vi hoppas påen livlig och infallsrik diskussion om vår verksamhet och hur den skulle kunna förbättras. Nya sällskap presenterar sig.

Anmäl deltagande till Barbro Andersson info@dels.nu eller tel. 070-7973610 senast den 16/11 och betala samtidigt avgiften för maten till DELS plusgirokonto 62 19 28-1 tänk på att markera tydlig avsändare = namn + litterärt sällskap.

Närmaste T-bana är Zinkensdamm (ca 800 m). Man kan också åka med buss 4 till Södra Station (ca 450 m).

En stormig relation

De Litterära sällskapens program Sällskapsliv på ABF startade säsongen den 25 september med en stormig relation. Strindbergsällskapet inledde och Kristina Adolphsson berättade om August Strindbergs brev till Harriet Bosse, de förälskade, förtvivlade och förbannade breven.

dscn7017

Kristina Adolphsson

Breven skulle egentligen inte ges ut förrän efter Bosses död – om ens då, men Kristina Adolphssons pappa, skådespelaren Edvin Adolphsson, bidrog sannolikt till att de blev utgivna redan 1932.

Han var gift med Harriet Bosse mellan 1927 och 1932. Hon förvarade Strindbergs brev i deras gemensamma bankfack och en dag tog nyfikenheten över för Edvin och han tittade på några av breven.

De var så intressanta att han tog dem till litteraturprofessorn och Strindbergskännaren Martin Lamm. Lamm blev helt till sig och sa att breven måste ges ut, det skulle ge en mer nyanserad bild av Strindberg och det var helt enkelt Harriets skyldighet att se till att de blev utgivna.

När Edvin berättade om detta för sin hustru redan samma kväll vid middagen blev hon rasande över hans tilltag, drämde en barockspegel i huvudet på honom och stormade ut.

27124Sedan blev det skilsmässa, men senare samma år kom breven ut, kommenterade av Harriet Bosse.

Kristina Adolfsson berättade om hur breven kommit till i olika sammanhang. Om Strindbergs och Bosses inställda bröllopsresa då ”makterna” enligt Strindberg ställde sig hindrande i vägen. Harriet blev naturligt nog besviken och arg och reste på egen hand. Strindberg bombarderade henne med brev. Hon kom hem och den stormiga relationen fortsatte. Hon blev gravid och gav sig av igen.

Det blev fler brev och återförening och så föddes dottern Ann-Marie 1902. Till sist gick det inte längre. De separerade 1904. Och därmed fanns det anledning till ännu fler brev. Strindberg fortsatte att skriva till Bosse tills hon bad honom sluta, när hon gifte sig med den finska skådespelaren Gunnar Wingård 1908. Något av hans brev är undertecknat ”med det där namnet som du inte kan uttala”. Strindberg ville ju att hans förnamn skulle uttalas Ågust av de närmaste. Harriet vägrade och kallade honom i stället för Gusten.

Det finns få brev bevarade från henne, eftersom hon brände så gott som alla sina brev. Man får bara vara tacksam att hon inte gjorde likadant med Strindbergs brev, som inte bara ger en bild av (hans syn på) deras relation utan också vardagsglimtar från den tidens Stockholm. I ett av breven får man en skildring av deras hem och så nämns ”dagens senaste posttur” – en hälsning från en tid då posten delades ut flera gånger om dagen.

Det blev en lysande inledning på höstens Sällskapsliv på ABF. Kristina Adolphsson är ju skådespelerska och det är en förmån att få lyssna till en så professionell berättare och uppläsare.

Den 2 oktober blir det Nils Ferlins liv och diktning. Hela programmet finns här.

Alf Henrikson-sällskapet har fyllt 20 år

och på årsmötet i Börssalen skaldade Björn Barlach såhär:

Med uppdrag att här och just nu stå och prata
har jag dagen till ära googlat fram några data:
I DELS
De Litterära Sällskapens digra register
är cirka 90 procent prosaister,
en tydlig, sålunda, övervikt
över de fyrtiotvå som körde med dikt,
typ Fröding, Karlfeldt och Martin Kock.
Dock
är 16 procent både och.
Det finns en styck baron och två stycken von.
Tre Gustav, två Hjalmar, en Hugo.
Och naturligtvis finns Alf Henrikson
vars sällskap i år fyller tjugo.
Ja, nog skulle han glädjas om han hade sett oss,
denne snillrike man som har gett oss
snille och smak, med mersmak för snille.
Så för oss cirka tusen, nån tiondels lycklig promille
av Sveriges folk
gör jag mig till tolk,
sagesman, språkrör m.m.
när jag – på alla vägnar förstås –
ber att få gratulera
oss!

Tidningen Arbetet skriver om litterära sällskap

I dagens nummer av tidningen Arbetet hittar vi en lång artikel om en litterär vandring i Maria Sandels fotspår. Dessutom: ”Ge mig ett svenskt Jack London-sällskap”, ”Vibeke Olsson om Karl Östman-sällskapet”, ”Lyfta favoritförfattare från glömskan” och ”Allanssons anhängare aktiveras”.

Klicka på länken här