Kategoriarkiv: Sällskapsaktiviteter

Gunnar Ekelöf och Grönköpings Veckoblad

Skärmavbild 2017-03-12 kl. 17.06.36Rolös kväll
Av A:fr-d V:stl-nd

Jag står och ser å en högrest tall,
Så fast så rotad i skogen.
Han står så ensam och känslokall
Men fyll sinn uppgift i alla fall
Så snart en kotte blev mogen.

Ej rörs hos dig mellan sav och bark
Eros’ grymma komplexeri!
Du endast står där, så rak, så stark
I hundra år på din egen mark
Och bara växer och växer…

Jag driver rotlös i kvällen kring
Med feberpärlor i pannan!
Du, fur, du känner ej någonting
– ej slår dig tanken, vid hjärtats sting:
I kväll hon kysser en annan…”

Jag vill ej vara den som jag är
– jag ville vara som tallen!
Ej brydde älskog, ej karriär
– i sekler, rofylld, jag stode där
tills jag för yxan blev fallen!

Men vor’ jag furan, och högges ned
Av händer, vana och färma
– hur än i barken det bittert sved,
jag bad en bön att jag sen som ved
fick skänka I-ma* min sista värma!

*Fröken Irma Viola Sjöqvist, Vestlunds musa, dotter till stadens borgmästare.

Vid söndagens Sällskapsliv på ABF berättade litteraturvetaren Daniel Möller om de texter som Gunnar Ekelöf skrev för Grönköpings Veckoblad under pseudonymerna A:lfr-d V:stl-nd och Hjördis Flabbs-Brunander . De har nu utgivits i bokform, Gunnar Ekelöf. Dikter i Grönköpings Veckoblad, med kommentar av Daniel Möller.

”I sina pekoralpastischer fick Ekelöf fritt spelrum för sin lekfullhet som diktare. Här blandade han skämt och allvar, odlade sin svarta humor, personligt fattade absurdism och sitt intresse för nonsens” (sid 10).

Veckobladets nuvarande redaktör, Ulf Schöldström gav en översikt av hur det speciella språket utvecklats – “Grönköpingsspråket – parodi och pekoral”. Redan i Söndagsnisse skrev Albert Engström om herrskapet Grönkvist från Grönköping, men 1916 blev Grönköpings Veckoblad en egen tidning, med den karakteristiska, bombastiska, pretentiösa och samtidigt ängsliga stilen. Oscar Rydqvist var den som under 1920-talet införde ett fast persongalleri i tidningen. Namnet Alfred Vestlund lånade han rakt av från en studentkamrat med samma namn.

 

 

Spännande personligheter var gäster i den litterära salongen Sällskapsliv på ABF!

Det var en frågvis publik som i går mötte de tre föredragshållarna från Personhistoriska Samfundet  och som verkligen fick svar på sina många frågor.

Lasse-Maja

Lasse-Maja 1785 – 1845

Inte visste jag att Lasse-Maja gick klädd i kvinnokläder – det berättade man inte för mig när jag besökte hans cell på Carlstens fästning i Marstrand. Här tillbringade Lasse-Maja nämligen 25 år, dömd för otaliga brott. Men han lyckades aldrig komma åt de stora pengarna, berättade Lars Ericson Wolke professor på Försvarshögskolan, utan det mesta var små tjuverier. Och Lasse-Maja åkte ständigt fast men rymde lika ofta. Pengarna som han kom åt användes till restaurang- och opera besök.

Han lyckades klara sig på ”rymmen” eftersom han ofta var utklädd till kvinna. Lasse-Maja blev till och med anställd som piga utan att bli upptäckt. Hans sociala kompetens måste varit speciell och han också blev mäkta populär under sin tid i fängelset, då någon hjälpte honom att skriva en bok om hans liv. Wolke påpekade att sanningshalten i den skaver – en del stämmer – inte allt, men den avslöjar hur Lasse-Maja inleder sin bana som tjuv tidigt och sedan fortsätter. Med boken reste han då han blivit benådad, runt i landet och berättade om sitt liv, till och med hos sådana som han tidigare besökt i andra ärenden. Han dog 1845, 59 år gammal, och levde alltså 8 år efter de 25 åren i Marstrand, ett tecken på god fysik, menade Wolke.

Fabian MånssonOckså Fabian Månsson (1872-1938) reste runt i Sverige. Men han hade helt andra syften än Lasse-Maja och han blev en av de stora agitatorerna under de första årtiondena av 1900-talet. Han såg sig som en representant för de fattiga och även om han var riksdagsledamot under många år var det i talarstolen ute bland folket han trivdes. Tillsammans med en rad andra socialdemokrater bröt han sig ur partiet och bildade 1917 ett vänsterparti som senare blev kommunisterna. Han gick dock efter några år tillbaka till socialdemokraterna.

Trots en mycket kort skolgång lyckades Månsson bli en lärd man, som författade den ena tegelstenen efter den andra med titlar som Rättfärdiggörelsen genom tron och historiska skrifter om Gustav Vasa och Dackefejden. Han respekterades i många kretsar och utsågs till och med till hedersdoktor. Om Fabian Månsson berättade historikern Torbjörn Nilsson.

Eftermiddagen avslutades av docent Kristina Lundgren, som presenterade en annan agitator och som hon skrivit en bok om, nämligen Ada Nilsson, den praktiserande läkaren och en av de fem kvinnorna bakom Fogelstadsgruppen. Ada Nilsson blev en ledande gestalt i de många föreningar och organisationer som startades under 1910-och 20-talen, ofta med liberala, frisinnade värderingar som grund. I motsats till de flesta andra kvinnliga akademiker kom hon från medelklassen men lyckades senare skapa resurser för att kunna hjälpa andra.

Ada_Nilsson_640x3602

Ada Nilsson 1872 – 1964

Kvinnofrågan och fredsfrågan stod henne nära liksom befolknings- och barnfrågorna. Tillsammans med Fogelstadgruppen startade hon veckotidningen Tidevarvet, där hon var ansvarig utgivare och mot slutet även finansiär. Här skrev hon fräna artiklar om samhällets (läs männens!) dubbel moral när det gällde exempelvis sexualupplysning, prostitution och aborter. Långt innan preventivmedel var lagliga predikade hon nödvändigheten av dem. Hon visste vad hon talade om med sin långa erfarenhet som privatpraktiserande gynekolog. Ada Nilsson fick ett långt liv. Hon dog 92 år gammal 1964.

En stormig relation

De Litterära sällskapens program Sällskapsliv på ABF startade säsongen den 25 september med en stormig relation. Strindbergsällskapet inledde och Kristina Adolphsson berättade om August Strindbergs brev till Harriet Bosse, de förälskade, förtvivlade och förbannade breven.

dscn7017

Kristina Adolphsson

Breven skulle egentligen inte ges ut förrän efter Bosses död – om ens då, men Kristina Adolphssons pappa, skådespelaren Edvin Adolphsson, bidrog sannolikt till att de blev utgivna redan 1932.

Han var gift med Harriet Bosse mellan 1927 och 1932. Hon förvarade Strindbergs brev i deras gemensamma bankfack och en dag tog nyfikenheten över för Edvin och han tittade på några av breven.

De var så intressanta att han tog dem till litteraturprofessorn och Strindbergskännaren Martin Lamm. Lamm blev helt till sig och sa att breven måste ges ut, det skulle ge en mer nyanserad bild av Strindberg och det var helt enkelt Harriets skyldighet att se till att de blev utgivna.

När Edvin berättade om detta för sin hustru redan samma kväll vid middagen blev hon rasande över hans tilltag, drämde en barockspegel i huvudet på honom och stormade ut.

27124Sedan blev det skilsmässa, men senare samma år kom breven ut, kommenterade av Harriet Bosse.

Kristina Adolfsson berättade om hur breven kommit till i olika sammanhang. Om Strindbergs och Bosses inställda bröllopsresa då ”makterna” enligt Strindberg ställde sig hindrande i vägen. Harriet blev naturligt nog besviken och arg och reste på egen hand. Strindberg bombarderade henne med brev. Hon kom hem och den stormiga relationen fortsatte. Hon blev gravid och gav sig av igen.

Det blev fler brev och återförening och så föddes dottern Ann-Marie 1902. Till sist gick det inte längre. De separerade 1904. Och därmed fanns det anledning till ännu fler brev. Strindberg fortsatte att skriva till Bosse tills hon bad honom sluta, när hon gifte sig med den finska skådespelaren Gunnar Wingård 1908. Något av hans brev är undertecknat ”med det där namnet som du inte kan uttala”. Strindberg ville ju att hans förnamn skulle uttalas Ågust av de närmaste. Harriet vägrade och kallade honom i stället för Gusten.

Det finns få brev bevarade från henne, eftersom hon brände så gott som alla sina brev. Man får bara vara tacksam att hon inte gjorde likadant med Strindbergs brev, som inte bara ger en bild av (hans syn på) deras relation utan också vardagsglimtar från den tidens Stockholm. I ett av breven får man en skildring av deras hem och så nämns ”dagens senaste posttur” – en hälsning från en tid då posten delades ut flera gånger om dagen.

Det blev en lysande inledning på höstens Sällskapsliv på ABF. Kristina Adolphsson är ju skådespelerska och det är en förmån att få lyssna till en så professionell berättare och uppläsare.

Den 2 oktober blir det Nils Ferlins liv och diktning. Hela programmet finns här.

Alf Henrikson-sällskapet har fyllt 20 år

och på årsmötet i Börssalen skaldade Björn Barlach såhär:

Med uppdrag att här och just nu stå och prata
har jag dagen till ära googlat fram några data:
I DELS
De Litterära Sällskapens digra register
är cirka 90 procent prosaister,
en tydlig, sålunda, övervikt
över de fyrtiotvå som körde med dikt,
typ Fröding, Karlfeldt och Martin Kock.
Dock
är 16 procent både och.
Det finns en styck baron och två stycken von.
Tre Gustav, två Hjalmar, en Hugo.
Och naturligtvis finns Alf Henrikson
vars sällskap i år fyller tjugo.
Ja, nog skulle han glädjas om han hade sett oss,
denne snillrike man som har gett oss
snille och smak, med mersmak för snille.
Så för oss cirka tusen, nån tiondels lycklig promille
av Sveriges folk
gör jag mig till tolk,
sagesman, språkrör m.m.
när jag – på alla vägnar förstås –
ber att få gratulera
oss!

Idag 8 mars 2016 
 199 år efter Anna Maria Lenngrens bortgång bildas ett Lenngrensällskap!

Bakom initiativet står forskargruppen Performing Premodernity, baserad vid Stockholms universitet. Nästa år, då det är 200 år sedan författarinnans dödsdag, planeras det för ett storskaligt jubileum för att uppmärksamma Lenngrens författarskap och betydelse: 8-10 mars 2017 kommer det att ordnas en akademisk konferens, en minnesceremoni med uppläsning av Lenngrens dikter med musik ska hållas, och en föreställning av Lenngrens operaöversättning Lucile 1776 (musik av Grétry och fransk text av Marmontel) kommer att sättas upp. Dessutom hoppas det nybildade sällskapet kunna initiera en utställning om författarinnan samt en nyutgivning av hennes dikter.
Har du frågor om detta, vill du bli medlem i Lenngrensällskapet eller delta i jubileet 2017? Kontakta Maria Gullstam: maria.gullstam@teater.su.se eller läs mer om Performing Premodernity på www.performingpremodernity.com

Maria Gullstam
Ordförande i Lenngrensällskapet
Doktorand i teatervetenskap vid Stockholms universitet

Martin Hallqvist, ordföranden för Britt G. Hallqvist-sällskapet i Lund och  ordföranden Lilian Larsell  vid ett möte i Sollentuna bibliotek.

DELS-kusinmöte på Sundbybergs Stadsbibliotek och Tensta Tunnelbanestation

Inför dagens evenemang på Eggeby gård  ”De poetiska kusinerna” (se evenemangsregistret) mötte igår Martin Hallqvist, ordföranden för Britt G. Hallqvist-sällskapet i Lund,  några medlemmar i Helga Henschens Vänner med ordföranden Lilian Larsell i spetsen i Sundbybergs stadsbibliotek för att bese den fina samling av skulpturer och tavlor av Helga Henschen som finns där.   Sällskapet for sedan vidare till Helgas konst i Tensta Tunnelbanestation.

På bilden Martin Hallqvist och Lilian Larsell flankerande Helga Henschens tavla Bröllop i Dalom, som hänger i Helga Henschenrummet på biblioteket.

Salomon Henschen (1847-1930), läkaren och professorn, var farfar till Helga Henschen och morfar till Britt G. Hallqvist.

Foto Per Eric Mattsson.

 

En av Helgaskulpturerna i Sundbybergs stadsbibliotek.

En av Helgaskulpturerna i Sundbybergs stadsbibliotek.

Presshistoriska föreningen på Bokmässans DELS-scen

Bland DELS´ medlemmar finns inte bara renodlade litterära sällskap. Även föreningar eller samfund som har någon anknytning till vår målgrupp svenska författare kan komma ifråga. I somras bifölls en framställning från Svensk Presshistorisk Förening om att bli medlem och föreningen deltog i år för första gången på Bokmässan i Göteborg under DELS-paraplyn.

På föreningens hemsida www.presshistoria.se  kan man under rubriken Våra prator på mässan lyssna på några intervjuer av Åke Pettersson och ett föredrag på DELS-scenen av Presshistoriska Föreningens  ordförande Lars-Åke Engblom om Ny Tids redaktör A C Lindblad. Åke Pettersson intervjuar Birgitta Ney efter hennes föredrag på scenen om Vera von Kraemer (Hjalmar Brantings bonusdotter). Dessutom finns en länk till en tidigare intervju i radions P1 med Kristina Lundgren om Else Kleen, som hon berättade om på scenen.

 

 

 

 

Elin Wägners Väckarklocka

Elin Wägners Väckarklocka till Gävlemoderater

Svenska Pen stolta mottagare av Väckarklockan. Skänker den vidare till Gävlemoderater. Läs deras presskommuniké här

Varje år delar Elin Wägner-sällskapet ut ett pris till en organisation eller person som verkar i Elin Wägners anda. I år är Svenska PEN stolta mottagare av priset, som är uppkallat efter Elin Wägners bok Väckarklocka från 1941. Priset delades ut på St Sigfrids folkhögskola i Växjö i söndags och togs emot av författaren Annika Thor, ledamot i Svenska PENs styrelse.

Priset består av en väckarklocka som pristagaren kan skicka vidare till en person eller organisation som behöver hjälp att vakna. PEN har beslutat att skänka klockan till Gävlemoderaterna och särskilt deras representant Niclas Bornegrim, som här får personifiera motståndet mot det så kallade Fristadssystemet.

Hittills har tio svenska städer anslutit sig till detta system, som innebär att en hotad författare får skydd i två år i en svensk kommun. Då Gävle kommunfullmäktige röstade för att bli fristad reserverade sig de lokala moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna mot beslutet. Men moderaterna gick ett steg längre och överklagade medlemskapet i fristadsorganisationen ICORN till Förvaltningsdomstolen – som överraskande gav dem rätt i att fristäderna skulle vara oförenliga med kommunallagen. Saken har inte prövats förut, då ingen tidigare haft några invändningar, utan alla politiska partier med undantag för SD slutit upp bakom systemet.

Domen har nu överklagats till Kammarrätten i Sundsvall. Men Bornegrim och hans partikamrater har tills vidare lyckats hindra fler kommuner att ansluta sig och gjort hela systemets framtid osäkert i Sverige. Vilket naturligtvis var syftet med deras aktion.

Internationellt sett är Gävlemoderaternas handlande unikt. Ingenstans har Fristadssystemet stött på samma motstånd som bland dem, och deras handlande kastar en skugga över Sverige. Svenska PEN hoppas att de fortfarande kan vakna och förstå att de ytterst sett hindrar oss från att sträcka ut en räddande hand till författare, konstnärer och journalister i livsfara. För vi vill inte tro att någon fullt vaken person verkligen skulle vilja sabotera en sådan enkel och viktig gest av solidaritet.

Vakna Bornegrim! (Sover du genom det här skrällandet så går du nog inte att väcka alls.) Sedan kan du väcka dina kamrater i Gävlemoderaterna.

Ola Larsmo
Ordförande, Svenska PEN

Annika Thor
Ordförande i Svenska PENs programkommitté